Mopeddelar och garner

Hallå! 

Har ni ätit mycket semlor på sistone? Det jag i alla fall jag – trots att lilla magen kanske inte blev direkt gladare av det, hehe. Bara två veckor kvar till läkarbesöket som jag berättade om i förra inlägget, så till dess är det fritt fram att äta semlor och annat gott. Mamma kom förbi igår med några semlor som hade blivit över från deras catering beställning – och man ska ju inte slänga mat i onödan så jaa, jag “uppoffrade” mig att äta upp semlorna, haha. 

När mamma var här hjälpte jag henne även att leta reda på motordelar för Sachs, det är nämligen pappas födelsedag nästa vecka och han har önskat sig sånt till sin kära Sachsmoped. Det var nåt med spärrstiftet, fast fråga mig inte vad det är för någonting, hahah. Mamma visste inte heller något, så till slut fick vi ringa pappa ändå och be honom förklara utförligt vad det är han behöver till mopeden. Han bara skrattade åt oss och kallade oss för fruntimmer. Hah! Som om han hade kunnat veta vad mammas sytillbehör, stickor och garner kallas och vilka hon önskar sig nytt av. I alla fall, så är hans moped hans stora hobbyprojekt, är alltid något med den som behöver skruvas och grejas med. Verkar som huvudpoängen är att mecka med för han tar bara några få turer på sommaren, då är han helt lycksalig efteråt. 

Apropå det har mamma precis köpt en hel låda full med ljuvligt mjukt garn i alpacka som hon vill sticka en tröja i till mig. Lyx! Önskar jag kunde sticka tröjor också men har lite för dåligt tålamod, gjorde en halsduk en gång och var sååå uttråkad att det aldrig blev klart typ. Mamma hade med sig garnerna igår och tidningar med stickmönster så jag fick välja vad jag ville ha. Fast svårt att välja bland allt fint! Fastnade till slut för en med bladmönster i en vid rund halsringning. Ska bli spännande att se hur den blir sen!

Annars så är det sportlov nu så fullt med stojande kids på lekplatsen utanför mitt köksfönster, rätt trevligt med lite sällskap – även om det är på distans och jag inte känner någon av dem. Corona isoleringen har verkligen satt sina spår i en, i vanliga fall hade jag inte brytt mig eller kanske till och med stört mig på allt tjoande och kvarglömda leksaker över hela innergården. 

Hörs igen!

Lilla magen

Hej igen! 

Hur har ni det? Här rullar det på (hehe rullar bra med körkort haha) som vanligt. Har äntligen tagit tag i mina magproblem… kanske inte vad man brukar skriva på en blogg men måste säga att jag tack vare det har lärt mig så himla mycket på sistone om både det ena och det andra. Visste ni till exempel att man genom att studera kalprotektin kan se om man har gastrointenstinal inflammation?! Alltså exempelvis Cronhs sjukdom, ulcerös kolit eller inflammatorsk tarmsjukdom (IBD). Är ni nyfikna så läs mer här!

Har länge haft oklara mag- och tamsymtom men är ju lite pinsamt att prata med folk om det, så dröjde innan jag samlade modet ett gå till en läkare. Men är så glad att jag kom iväg och fick en så snäll och förstående läkare så var inte det minsta pinsamt sen faktiskt. Hon sa att jag förmodligen har en mildare variant av IBD men de tog en del olika prover och har fått en tid för återbesök om en månad. Läkaren förklarade för mig hur vanligt det är med olika mag- och tarmsjukdomar, hade jag ingen aning om att det är så många som har det! Det borde man ju prata mer om i allmänhet så det inte ses som pinsamt att ha magproblem och fler söker vård tidigare. 

Berättade för en kompis om detta häromdagen och hon berättade då om en kursare på universitet hon haft som hade svår Cronhs sjukdom och alltid behövde springa på toa mitt i lektionen. Det blev lite tjafs i början med läraren men när hon väl förklarade för oss varför hon alltid gick iväg var det ju självklart ingen som blev störd längre. SÅ modigt av henne att berätta inför hela klassen! 

Annars har jag hängt i Borås de senaste helgerna hos mina kära päron. Hjälpt dem att fixa klart renoveringsprojekt och bakat massor av goda kakor och tårtor. Kaaaanske kan vara så att jag ätit lite mer kaksmet än vad min lilla mage gillade, men det är ju bara sååå svårt att låta bli! Haha. Hoppas kan fortsätta äta godsaker även om det visar sig att jag har någon magsjukdom… ska prata om det nästa gång hos läkaren, hon sa att jag även ska få träffa en dietist om jag behöver ändra på kosten. Men det är ju en månad kvar, så tills dess blir det kakor varje dag 😛 

Körkort!

Hejsan! 

Hoppas ni alla haft en bra start på det nya året? Jag kan nu stolt meddela att jag äntligen har tagit körkort!!! Har övningskört till och från i många år, men sen åkte jag ju till Kenya och här i Göteborg går det ju vagnar överallt. Men jag har ändå alltid velat ha ett körkort, om inte annat för att kunna göra den långa roadtripen som jag har drömt om länge. Kanske rentav runtom i mitt kära Kenya och över till grannländerna.

Saknar Kenya, alla vännerna och glada kollegorna där och solen och värmen och… Jag har ju ett jobb här nu men det är inte samma sak som att vara på biblioteket där, då man träffade så många härliga människor varje dag. Nåväl, har under hösten insett att jag helt enkelt behöver något nytt, stort, projekt att sysselsätta mig med för att dämpa saknaden och öka motivationen inför framtiden. Så föll poletten ner – körkort! Sagt och gjort, jag kontaktade körskolan som ligger bara några meter ifrån mitt hus här och tackade ja till en kompis erbjudande om att få övningsköra med henne. Så senaste veckorna har vi övningskört minst en gång i veckan, kul! 

Men det är ju massor med saker jag inte alls tänkte på att jag också måste lära mig utöver att bara köra en bil. Pappa skickade till och med massa länkar med nyttig information om hur man ska sköta bilen 😉 som till exempel hur man gör med motortvätt, om man får motorstopp, hur man byter däck och så vidare… När det kommer till bilar kan han minsann googla rätt på informationen, haha. Men jag är tacksam emot honom, tack vare det lärde jag mig några saker som kom upp på teoriprovet sen.  

Gissa om jag var nervös innan jag skulle köra upp på trafikverket! Det var dessutom rätt halt på vägarna så jag körde extra försiktigt och så långsamt så provförrättaren drog nåt skämt om att än är jag inte en tant som inte vågar köra snabbare än cyklisterna. Jag blev lite sur då, men sen kunde kompisen som lärde mig att köra och jag skratta åt det, då hon alltid säger åt mig att sakta farten. 

Funderar faktiskt på om jag ska börja spara till att köpa en egen bil… fast å andra sidan verkar det himla dyrt med bil och flygbiljetten till Kenya är inte direkt billig heller… hmm…. 

Hej så länge! 

Jul och möbelrenovering

Hej på er! 

Som ni nog räknat ut blir det tyvärr ingen jul hemma i Borås i år, i och med pågående pandemi. Saknar mamma och pappa men vi pratar nästan dagligen nu så känns inte lika ensamt i alla fall. De har plockat upp på de flesta av mina förslag och börjar långsamt vänja sig vid lite modernare former av att driva verksamhet 🙂 så de har mest take away och har även börjat att leverera fika till ett äldreboende i närheten. Så roligt att det går bra för dem i dessa hårda tider! 

Nu under julledigheten ska de passa på att renovera möblerna i deras café så jag har hjälpt dem att googla runt på hur de bäst ska göra färgborttagning, vilka färger de ska måla om med sedan och lite annat smått och gott. Önskar att jag var där och kunde hjälpa till även med det praktiska, att pyssla med inredning är ju bara såå kul! 

Kanske jag skulle ta och fråga chefen om det inte är dags för lite möbelrenovering på kontoret, det skulle verkligen behövas. Min skrivbordsstol knarrar jämt så jag sitter som en eldgaffel för att inte störa kollegorna med knarrandet, haha.

Hej så länge! 

Inget julbord …eller?

Hej allihopa! 

Man märker att det är många som antingen jobbar hemifrån eller sitter i karantän dessa tider. Aldrig har väl sociala medier fyllts av julpynt, dekorationer och bilder av bakverk redan i början av november :O Jag tror att folk har ett behov lysa upp sin tillvaro och göra det lite mysigt när man tillbringar så mycket tid i hemmet. Jag känner faktiskt lite likadant själv när man går här hemma i mörkret och inte träffar så mycket människor som man skulle vilja. 

Vi har haft tur på mitt jobb då vi har stora lokaler och kan flytta runt så vi kan sitta på säkra avstånd från varandra. Det gör att jag i alla fall kan prata med andra människor än min familj på dagarna, vilket känns skönt. För ungefär en vecka sedan så fick vi tråkiga besked från ledningen. Det skulle inte bli något julbord med företaget i år. Trots att jag inte är ett jättestort fan av julmat, så blev jag ändå besviken. För mig räcker det med ett julbord per år och det behovet har alltid fyllts utav företaget och mina fantastiska kollegor. Nu när vi fick beskedet att det inte blev av, så upptäckte jag att jag kanske gillar julbord mer än jag tror!

Men så idag så fick vi nya besked! Företaget hade lyckats hitta en restaurang som kan leverera coronasäker catering julbord här i Göteborg. Ett allmänt jubel kunde höras över kontorslandskapet och mentala high fives delades ut till höger och vänster. Äntligen något kul för oss alla att kunna se fram emot! Jag har aldrig varit så sugen på sill, skinka och köttbullar i hela mitt liv! I och med att vi har så stora ytor här på kontoret så kommer det inte att vara några problem att sitta här tillsammans och njuta av vällagad julmat tillsammans. 

Nu är det bara att försöka hitta min röda julklänning som jag bara har en enda gång om året och som jag trodde skulle bli hängandes till nästa jul. Så får jag ju en anledning att raka benen också 🙂

Ha det bäst till nästa gång!

Jul, Corona och kassasystem

Hej alla läsare!

Livet rullar på här i Kenya och jag mår bra. Coronan pikar även här just nu vilket är så tråkigt att höra men det är inte i närheten av hur illa det är i Sverige. Vi har ju restriktioner även här men jag är väldigt tacksam över att befinna mig i ett varmt land just nu. Även om ingen jag umgås med är i riskgrupp så är vi väldigt försiktiga och träffas endast utomhus. Fördelen med att bo i ett land som är varmt året om! Samtidigt kan jag inte låta bli att längta hem litegrann. Även om jag inte haft några planer på att åka hem i höst så känns det konstigt att man inte har fått. Nu närmar det ju sig dock jul och då vill jag såklart åka hem och träffa min familj. Inget slår julafton i Sverige.

På tal om min familj så har jag varit lite orolig för mina föräldrar den senaste tiden. De driver ett litet cafe tillsammans i Borås som alltid har gått superbra. Deras mest trogna kunder har varit stadens pensionärer som haft det som stammiscafe i alla år. Som ni förstår har därför majoriteten av deras kunder nu försvunnit som följd av corona. Mamma är jätteledsen över detta, cafet betyder så himla mycket för henne. Därför försöker jag nu på distans hjälpa dem att klara av den här tuffa perioden. Jag har som jag nämnt tidigare läst en hel del böcker om marknadsföring och företagande så även om jag inte på pappret har någon utbildning så tror jag att jag kommer kunna hjälpa dem.

För att små företag ska klara av sådana här tuffa perioder krävs det att man är anpassningsbar och villig att förändras. Jag har därför uppmanat mamma och pappa att trycka extra på att man kan välja take Away-fika, att kontakta äldreboenden och fråga om de vill köpa fika som en cateringtjänst, gå med i appen ”karma” osv. Men jag tror de behöver börja med att digitalisera sig lite mer. Eftersom kunderna främst varit pensionärer tidigare har de mest tagit betalt i kontanter. Men om de ska verkställa mina idéer krävs nog ett lite moderna kassasystem så jag har börjat titta på lite möjliga lösningar för kassasystem restaurang. Jag tror verkligen att det kommer förenkla situationen för dem. Ibland behöver dem bara en spark i baken för att ta tag i sådant.

Jag och min svenska kompis Ellie som också bor här ska nu ge oss ut på jakt efter någon form av julpynt och kanske även lite ingredienser till julbak. Vi kan inte hålla oss längre haha! Längtar så till jul, oavsett om det blir här i Kenya eller hemma i Borås.

Ha det gott så länge!

Tyck synd om mig!

Jag är verkligen usel på att uppdatera min blogg! Det krävs tydligen att jag ska ligga uppkrupen i soffan under en filt och titta på usla tv-serier från 90-talet för att jag ska få tummen ur! Ärligt talat, hur länge har den där ”Hem till gården”hållit på egentligen :O

Jag är ju som ni kanske vet en rastlös själ, så det här med att vara sjuk strider helt mot min personlighet och självbild. Tyvärr så lyssnar inte min kropp på mig. Den heller. 

Eftersom det nu är sååå synd om mig så passar jag på att söka bekräftelse från er alla i min ynklighet. Det började för bara några dagar sedan med att näsan började rinna. Jag föredrar helt klart att vara tät i näsan och låta som en groda. Min näsa däremot tyckte tydligen det var helt okej att börja droppa utan någon som helst förvarning. Då menar jag inte att det börjar killa lite i näsan innan, så man har en chans att strategiskt suga in det med en snabb inandning. Nä, här kör vi ”all in” och bara öppnar kranen utan någon som helst förvarning. Jag satt på jobbet när det började och jag trodde att ingen hade märkt något tills jag gick på toaletten. I spegeln såg jag hur mitt smink var helt försvunnet under min näsa! Jag såg ut som en inverterad clown :O

Bara några timmar senare så började febern komma smygande så det var bara att bita i det sura äpplet och packa ihop sina grejer och bege sig hemåt.

Den första tanken som slog mig var att det kunde vara Covid så jag tog vägen om en självtestningsstation och jag kan nu glatt meddela att jag  ”bara” är sjuk 😀

Just nu ligger jag ensam hemma, så det är ingen som varken tycker synd om mig eller skämmer bort mig. Snyft. Efter ett halv avsnitt av tidigare nämnd tv-serie så började jag googla på mobilen om ”superkurer” och ”lifehacks when you´re sick”. Tyvärr utan något som helst vettigt resultat. Hur svårt kan det vara egentligen?

Man borde ha en magisk spegel eller något, precis som i Snövit (har precis skaffat Disney+) och plöjer igenom massa filmer. Jag kan se mig själv stå framför spegeln och utbrista:

Sedan levde jag givetvis lycklig och frisk i alla mina dagar! 

Jag läste precis igenom mitt sista stycke och inser att febern nog har stigit mer än jag trodde 🙂 Jag ska försöka att få lite vila innan någon kommer hem som jag kan köra med resten av dagen.

Ha det skönt alla vänner!

Hemmaprojekt


Hej kära ni! Hur är det med er? Vad har ni för er en söndag som denna? Själv så sitter jag och myser framför braskaminen hemma hos mina föräldrar. Idag har det varit riktigt busväder här med både regn och åska, då är det extra mysigt att krypa upp i fåtöljen med en mysig filt och titta på lågorna som dansar i brasan.

Det känns konstigt att vara tillbaka i Sverige eftersom jag egentligen inte har något att göra här. Mitt liv, mitt jobb och mitt bibliotek finns ju i Kenya och eftersom Corona härjar så är det ju inte direkt så att jag är ute och nätverkar, träffar gamla vänner eller hälsar på mormor och morfar. Jag håller mig mest hemma, men försöker ta mig ut på några promenader i veckan så jag får se något annat än fyra väggar.

Mamma är så fin och försöker verkligen hjälpa till att sysselsätta mig, vilket jag uppskattar. Hon kan dock bli lite tjatig emellanåt, hehe. Idag har vi hur som helst påbörjat ett litet renoveringsprojekt i huset. Vad jag sett på Instagram så känns det som varenda kotte renoverar eller fixar något i hemmet just nu när läget är som det är. Det vi har påbörjat är att fräscha upp dörrarna på ovanvåningen. Första steget var att
Ta bort färg med infravärme , nästa steg är att slipa dom ordentligt, sedan grundmåla och till sist slutfärgen. Vi har valt nyansen S0502Y, vilket är äggskalsfärgat. Jag tror det kommer bli hur fint som helst. Mamma och pappa har ett ganska gammalt hus, så dörrarna är väldigt vackra.

Jag tänker emellanåt om jag kommer bo hela livet i Kenya, eller om jag någon gång kommer flytta tillbaka till Sverige på riktigt. Ser fram emot att se vart livet leder en. Just nu längtar jag ändå tillbaka till biblioteket och min vardag.

Önskar er en skön söndagskväll!

To do or not to do!

Hej alla!

Ja, det har gått några veckor nu sen jag skrev sist, snart en månad sen snarare sagt och här sitter jag och väntar fortfarande på ett vaccin till coronaviruset. Frågan är om man vågar ta ett sådant vaccination. Den här funderingen har jag haft de senaste dagarna, på ett sätt hade jag velat ta vaccinet men å andra sidan vad kan vara de bieffekterna av den?

Vi ska ta oss till 2009. Vad hände det året? Säger den så kallade H1N1 något för er? Eller vad sägs om influensan typ A? Du kanske redan vet att det jag försöker prata är svininfluensan som attackerade vår värld. På den tiden var det 284000 som dog total, hittills har det dött cirka 116 000 personer på grund av coronaviruset (källa worldometers). Som ett motstånd mot H1N1 viruset framställdes då ett vaccin vid namn Pandemrix och ta mig inte fel, det hjälpte väldigt många människor. Jag är inte helt emot vacciner, tvärtom, jag tycker att vacciner räddar liv och är bra för oss människor men det är också något som tar tid att utveckla och effekterna är inte alltid lätta att förutspå, så är det. Enkelt. Så frågan är, vad ska hända nu med coronaviruset och ett eventuellt vaccin mot den? Jag hoppas då på att forskare har en baktanke om detta när de utvecklar vaccinet. Som sagt, jag vill ha en vaccin men samtidig blir jag orolig för dess effekter, främst på mig själv då.

Jag har full förståelse för er därute som kanske inte tro på vacciner och jag vill egentligen inte in på diskussioner om huruvida man ska eller inte ska ta emot en vaccin. Det kan vi lämna till forskningen att svara på, för ja, hade vi varit experter på ämnet hade det varit enklare att diskutera det men det är vi tyvärr inte, fast är du en expert, varsågod och kommentera, det blir jätteroligt att få höra dina synpunkter!

Ta hand om er allihopa! Glöm inte att tvätta händerna ofta!

Tider förändras, det bör vi också göra.

Hej bloggen. I allt kaos som sker nu tänkte jag på att jag visst har den här bloggen och att jag inte har skrivit på evigheter här. Sist var världen så lugn och sansad att jag pratade om bakelser, tårtor, grädde, lustgaspatroner och så vidare.

Idag är verkligheten något helt annat. Idag står hela världen spänd, vi vet inte riktig vad som händer, eller ju det vet vi, vi blev attackerade av ett virus som har orsakat mycket dåligt för samhället, inte bara vårt samhälle utan världen över har det skakat oss. Jag har vänner som just nu sitter oroliga och tänker, ska jag sälja min bostad innan priserna börjar gå ner, så jag har säker ett antal vänner som sitter och googlar på Alingsås fastighetsförmedling just nu. Jag förstår de helt. Den här ekonomiska krisen som världen går igenom kommer att slå hård för oss alla. Det kommer att vara tuffa tider. Jag är glad att jag hann ta mig hem. Det har varit lite oroligt ner i Afrika, viruset har tagit sig dit med men världen pratar inte mycket om det som händer där. Så fort jag såg att det här började bli en världskris bestämde jag mig med raska steg för att boka ett flyg hem och så kom jag hem för cirka en och en halvvecka sen.

Jag fruktar inte själva viruset, det jag fruktar är de konsekvenser den kommer att ha i vår värld, från ett ekonomiskt perspektiv. Ni vet att jag trivdes mycket bra i Kenya men tyvärr kände inte jag mig helt trygg där kring den här tiden. Dessutom, jag har min familj här, jag har vänner och släkt som faller inom riskgruppen och jag vill inte vara flera tusentals kilometer ifrån dem, för jag vet inte om jag kommer nånsin att se de igen.

Ta hand om er, tänk på era handlingar ute, undvik att kramas, pussas, ta på varandra, även med de käraste människor ni har i ert liv. Tillsammans kan vi klara detta, det är jag säker på!