maryslibrary.se

Hejsan! 

Hoppas ni alla haft en bra start på det nya året? Jag kan nu stolt meddela att jag äntligen har tagit körkort!!! Har övningskört till och från i många år, men sen åkte jag ju till Kenya och här i Göteborg går det ju vagnar överallt. Men jag har ändå alltid velat ha ett körkort, om inte annat för att kunna göra den långa roadtripen som jag har drömt om länge. Kanske rentav runtom i mitt kära Kenya och över till grannländerna.

Saknar Kenya, alla vännerna och glada kollegorna där och solen och värmen och… Jag har ju ett jobb här nu men det är inte samma sak som att vara på biblioteket där, då man träffade så många härliga människor varje dag. Nåväl, har under hösten insett att jag helt enkelt behöver något nytt, stort, projekt att sysselsätta mig med för att dämpa saknaden och öka motivationen inför framtiden. Så föll poletten ner – körkort! Sagt och gjort, jag kontaktade körskolan som ligger bara några meter ifrån mitt hus här och tackade ja till en kompis erbjudande om att få övningsköra med henne. Så senaste veckorna har vi övningskört minst en gång i veckan, kul! 

Men det är ju massor med saker jag inte alls tänkte på att jag också måste lära mig utöver att bara köra en bil. Pappa skickade till och med massa länkar med nyttig information om hur man ska sköta bilen 😉 som till exempel hur man gör med motortvätt, om man får motorstopp, hur man byter däck och så vidare… När det kommer till bilar kan han minsann googla rätt på informationen, haha. Men jag är tacksam emot honom, tack vare det lärde jag mig några saker som kom upp på teoriprovet sen.  

Gissa om jag var nervös innan jag skulle köra upp på trafikverket! Det var dessutom rätt halt på vägarna så jag körde extra försiktigt och så långsamt så provförrättaren drog nåt skämt om att än är jag inte en tant som inte vågar köra snabbare än cyklisterna. Jag blev lite sur då, men sen kunde kompisen som lärde mig att köra och jag skratta åt det, då hon alltid säger åt mig att sakta farten. 

Funderar faktiskt på om jag ska börja spara till att köpa en egen bil… fast å andra sidan verkar det himla dyrt med bil och flygbiljetten till Kenya är inte direkt billig heller… hmm…. 

Hej så länge! 

Hej på er! 

Som ni nog räknat ut blir det tyvärr ingen jul hemma i Borås i år, i och med pågående pandemi. Saknar mamma och pappa men vi pratar nästan dagligen nu så känns inte lika ensamt i alla fall. De har plockat upp på de flesta av mina förslag och börjar långsamt vänja sig vid lite modernare former av att driva verksamhet 🙂 så de har mest take away och har även börjat att leverera fika till ett äldreboende i närheten. Så roligt att det går bra för dem i dessa hårda tider! 

Nu under julledigheten ska de passa på att renovera möblerna i deras café så jag har hjälpt dem att googla runt på hur de bäst ska göra färgborttagning, vilka färger de ska måla om med sedan och lite annat smått och gott. Önskar att jag var där och kunde hjälpa till även med det praktiska, att pyssla med inredning är ju bara såå kul! 

Kanske jag skulle ta och fråga chefen om det inte är dags för lite möbelrenovering på kontoret, det skulle verkligen behövas. Min skrivbordsstol knarrar jämt så jag sitter som en eldgaffel för att inte störa kollegorna med knarrandet, haha.

Hej så länge! 

Hej allihopa! 

Man märker att det är många som antingen jobbar hemifrån eller sitter i karantän dessa tider. Aldrig har väl sociala medier fyllts av julpynt, dekorationer och bilder av bakverk redan i början av november :O Jag tror att folk har ett behov lysa upp sin tillvaro och göra det lite mysigt när man tillbringar så mycket tid i hemmet. Jag känner faktiskt lite likadant själv när man går här hemma i mörkret och inte träffar så mycket människor som man skulle vilja. 

Vi har haft tur på mitt jobb då vi har stora lokaler och kan flytta runt så vi kan sitta på säkra avstånd från varandra. Det gör att jag i alla fall kan prata med andra människor än min familj på dagarna, vilket känns skönt. För ungefär en vecka sedan så fick vi tråkiga besked från ledningen. Det skulle inte bli något julbord med företaget i år. Trots att jag inte är ett jättestort fan av julmat, så blev jag ändå besviken. För mig räcker det med ett julbord per år och det behovet har alltid fyllts utav företaget och mina fantastiska kollegor. Nu när vi fick beskedet att det inte blev av, så upptäckte jag att jag kanske gillar julbord mer än jag tror!

Men så idag så fick vi nya besked! Företaget hade lyckats hitta en restaurang som kan leverera coronasäker catering julbord här i Göteborg. Ett allmänt jubel kunde höras över kontorslandskapet och mentala high fives delades ut till höger och vänster. Äntligen något kul för oss alla att kunna se fram emot! Jag har aldrig varit så sugen på sill, skinka och köttbullar i hela mitt liv! I och med att vi har så stora ytor här på kontoret så kommer det inte att vara några problem att sitta här tillsammans och njuta av vällagad julmat tillsammans. 

Nu är det bara att försöka hitta min röda julklänning som jag bara har en enda gång om året och som jag trodde skulle bli hängandes till nästa jul. Så får jag ju en anledning att raka benen också 🙂

Ha det bäst till nästa gång!

Jag är verkligen usel på att uppdatera min blogg! Det krävs tydligen att jag ska ligga uppkrupen i soffan under en filt och titta på usla tv-serier från 90-talet för att jag ska få tummen ur! Ärligt talat, hur länge har den där ”Hem till gården”hållit på egentligen :O

Jag är ju som ni kanske vet en rastlös själ, så det här med att vara sjuk strider helt mot min personlighet och självbild. Tyvärr så lyssnar inte min kropp på mig. Den heller. 

Eftersom det nu är sååå synd om mig så passar jag på att söka bekräftelse från er alla i min ynklighet. Det började för bara några dagar sedan med att näsan började rinna. Jag föredrar helt klart att vara tät i näsan och låta som en groda. Min näsa däremot tyckte tydligen det var helt okej att börja droppa utan någon som helst förvarning. Då menar jag inte att det börjar killa lite i näsan innan, så man har en chans att strategiskt suga in det med en snabb inandning. Nä, här kör vi ”all in” och bara öppnar kranen utan någon som helst förvarning. Jag satt på jobbet när det började och jag trodde att ingen hade märkt något tills jag gick på toaletten. I spegeln såg jag hur mitt smink var helt försvunnet under min näsa! Jag såg ut som en inverterad clown :O

Bara några timmar senare så började febern komma smygande så det var bara att bita i det sura äpplet och packa ihop sina grejer och bege sig hemåt.

Den första tanken som slog mig var att det kunde vara Covid så jag tog vägen om en självtestningsstation och jag kan nu glatt meddela att jag  ”bara” är sjuk 😀

Just nu ligger jag ensam hemma, så det är ingen som varken tycker synd om mig eller skämmer bort mig. Snyft. Efter ett halv avsnitt av tidigare nämnd tv-serie så började jag googla på mobilen om ”superkurer” och ”lifehacks when you´re sick”. Tyvärr utan något som helst vettigt resultat. Hur svårt kan det vara egentligen?

Man borde ha en magisk spegel eller något, precis som i Snövit (har precis skaffat Disney+) och plöjer igenom massa filmer. Jag kan se mig själv stå framför spegeln och utbrista:

• Spegel, spegel du måste väl märka, att jag måste mitt immunförsvar stärka.

Sedan levde jag givetvis lycklig och frisk i alla mina dagar! 

Jag läste precis igenom mitt sista stycke och inser att febern nog har stigit mer än jag trodde 🙂 Jag ska försöka att få lite vila innan någon kommer hem som jag kan köra med resten av dagen.

Ha det skönt alla vänner!

Hej kära ni! Hur är det med er? Vad har ni för er en söndag som denna? Själv så sitter jag och myser framför braskaminen hemma hos mina föräldrar. Idag har det varit riktigt busväder här med både regn och åska, då är det extra mysigt att krypa upp i fåtöljen med en mysig filt och titta på lågorna som dansar i brasan.

Det känns konstigt att vara tillbaka i Sverige eftersom jag egentligen inte har något att göra här. Mitt liv, mitt jobb och mitt bibliotek finns ju i Kenya och eftersom Corona härjar så är det ju inte direkt så att jag är ute och nätverkar, träffar gamla vänner eller hälsar på mormor och morfar. Jag håller mig mest hemma, men försöker ta mig ut på några promenader i veckan så jag får se något annat än fyra väggar.

Jag tänker emellanåt om jag kommer bo hela livet i Kenya, eller om jag någon gång kommer flytta tillbaka till Sverige på riktigt. Ser fram emot att se vart livet leder en. Just nu längtar jag ändå tillbaka till biblioteket och min vardag.

Önskar er en skön söndagskväll!

Hej alla!

Ja, det har gått några veckor nu sen jag skrev sist, snart en månad sen snarare sagt och här sitter jag och väntar fortfarande på ett vaccin till coronaviruset. Frågan är om man vågar ta ett sådant vaccination. Den här funderingen har jag haft de senaste dagarna, på ett sätt hade jag velat ta vaccinet men å andra sidan vad kan vara de bieffekterna av den?

Vi ska ta oss till 2009. Vad hände det året? Säger den så kallade H1N1 något för er? Eller vad sägs om influensan typ A? Du kanske redan vet att det jag försöker prata är svininfluensan som attackerade vår värld. På den tiden var det 284000 som dog total, hittills har det dött cirka 116 000 personer på grund av coronaviruset (källa worldometers). Som ett motstånd mot H1N1 viruset framställdes då ett vaccin vid namn Pandemrix och ta mig inte fel, det hjälpte väldigt många människor. Jag är inte helt emot vacciner, tvärtom, jag tycker att vacciner räddar liv och är bra för oss människor men det är också något som tar tid att utveckla och effekterna är inte alltid lätta att förutspå, så är det. Enkelt. Så frågan är, vad ska hända nu med coronaviruset och ett eventuellt vaccin mot den? Jag hoppas då på att forskare har en baktanke om detta när de utvecklar vaccinet. Som sagt, jag vill ha en vaccin men samtidig blir jag orolig för dess effekter, främst på mig själv då.

Jag har full förståelse för er därute som kanske inte tro på vacciner och jag vill egentligen inte in på diskussioner om huruvida man ska eller inte ska ta emot en vaccin. Det kan vi lämna till forskningen att svara på, för ja, hade vi varit experter på ämnet hade det varit enklare att diskutera det men det är vi tyvärr inte, fast är du en expert, varsågod och kommentera, det blir jätteroligt att få höra dina synpunkter!

Ta hand om er allihopa! Glöm inte att tvätta händerna ofta!

Hej bloggen. I allt kaos som sker nu tänkte jag på att jag visst har den här bloggen och att jag inte har skrivit på evigheter här. Sist var världen så lugn och sansad att jag pratade om bakelser, tårtor, grädde, lustgaspatroner och så vidare.

Idag är verkligheten något helt annat. Idag står hela världen spänd, vi vet inte riktig vad som händer, eller ju det vet vi, vi blev attackerade av ett virus som har orsakat mycket dåligt för samhället, inte bara vårt samhälle utan världen över har det skakat oss. Jag har vänner som just nu sitter oroliga och tänker, ska jag sälja min bostad innan priserna börjar gå ner, så jag har säker ett antal vänner som sitter och googlar på Alingsås fastighetsförmedling just nu. Jag förstår de helt. Den här ekonomiska krisen som världen går igenom kommer att slå hård för oss alla. Det kommer att vara tuffa tider. Jag är glad att jag hann ta mig hem. Det har varit lite oroligt ner i Afrika, viruset har tagit sig dit med men världen pratar inte mycket om det som händer där. Så fort jag såg att det här började bli en världskris bestämde jag mig med raska steg för att boka ett flyg hem och så kom jag hem för cirka en och en halvvecka sen.

Jag fruktar inte själva viruset, det jag fruktar är de konsekvenser den kommer att ha i vår värld, från ett ekonomiskt perspektiv. Ni vet att jag trivdes mycket bra i Kenya men tyvärr kände inte jag mig helt trygg där kring den här tiden. Dessutom, jag har min familj här, jag har vänner och släkt som faller inom riskgruppen och jag vill inte vara flera tusentals kilometer ifrån dem, för jag vet inte om jag kommer nånsin att se de igen.

Ta hand om er, tänk på era handlingar ute, undvik att kramas, pussas, ta på varandra, även med de käraste människor ni har i ert liv. Tillsammans kan vi klara detta, det är jag säker på!

Kommer ni ihåg att jag någon gång pratade om lustgaspatroner, såna för att göra vispgrädde ur en sån typ termos, jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Hur som helst, jag har ialla fall hittat såna!

Asså det går att göra vispad grädde på annat sätt, självklart men jag har velat ha såna patroner innan. Jag har ju en sån maskin och tänker att det är rätt najs att bara stoppa in grädden och få ut den vispad på ett par sekunder. Så här om dagen var jag och besökte en annan stad här i Kenya, under en eftermiddag jag och en kollega bestämde oss för att ta en promenad runt standen. Vi gick inte allt för länge när vi gick in i en butik och som fallen från himlen stod det en man med dessa patroner i handen. Han jobbade självklart på butiken och hade precis fått in dem.

Ibland kan jag underskatta det här med att hitta grejer som jag tror bara existerar i Sverige. Det har hänt mig ett par gånger med andra saker, jag tänker ”åh, vad skönt det vore med en vinöppnare men de har det säker inte här”. När jag minst anar det så vips hittar jag det. Det har verkligen hänt mig en massa gånger och då funderar på om det är jag som är så dålig på att hitta runt och dömer i förtid att jag inte ska hitta det jag behöver.  

Hur som helst, jag är superglad för att jag hittade dessa lustgaspatroner och nu ska de komma till rätt användning, det vill säga en himla massa vispad grädde på alla tänkbara saker det kan passa med! Jag kanske ska starta ett kafé här i Kenya, kanske till och med så att jag döper det till ”Fika”.

Ha så kul!

Hej mina vänner!

Hoppas ni har en skön eftermiddag och att ni ser fram emot midsommarhelgen! Idag har konferensrummet här på biblioteket varit bokat och en samling snickare och byggnadsentreprenörer som jobbar här och i byarna runt om har deltagit. Som jag har förstått det när jag har stuckit in huvudet med jämna mellanrum så har dom diskuterat material, hållbarhet och vad som passar bäst i olika avseenden. Det var en professor i kemi och sammansättningar av olika material, en byggentreprenör som jobbat världen över och stött på många olika utmaningar och så en plastexpert.

Plast är ju ett material som det pratas hett om och plastexperten sa att det är ett väldigt användbart material så länge det hanteras på rätt sätt, tas hand om och inte utsätts för för höga temperaturer. Det låter ju så självklart när man säger det på det viset men det är klart att det är en annan utmaning när man väl är ute på fältet och ska välja material. Både tillgänglighet och pris spelar ju stor roll och ibland kanske tidsplanen inte räcker till för mer komplicerade alternativ.

Jag tycker sånt här är otroligt intressant och det är nog främst för att det är så mycket jag inte vet om industrier, tillverkning och byggnationer. Så jag har faktiskt lärt mig mycket nytt idag. Jag förundras också över vilken skillnad det är på både kompetens och möjligheter i Sverige jämfört med Kenya. Detta gör mig ännu mer motiverad till att ta tag i det projektet jag pratade om igår, att hjälpa till att skapa utveckling på nåt sätt. Jag har verkligen en längtan efter att skapa något värdefullt för både människor och den här värden. Jag tänker att om alla gör något litet, drar sitt strå till stacken, så kommer det att bli en väldigt härlig värld att leva i.

Nu är den här arbetsdagen över och jag ska få följa med ut på fältet för att plocka majs som vi ska göra i ordning till kvällsmaten. Det ser jag fram emot! Ha det fint hörni!